Mika85

Igår så var jag, Jasa och Bata i Jönköping för att kolla på en fotbollsturnering och för att gå på fest sedan på kvällen. Vet inte riktigt vad vi skulle där och göra, det var nämligen bara folk från Banat som spelade. Banat är typ som ett landskap i Serbien (där ingen av oss kommer ifrån). Men finns folk man känner till så vi tänkte det kunde vara lite roligt att åka bort och allt är väl bättre än att vara här på en lördag?

Innan vi åkte till turneringen hann vi med att träffa Jasas o Batas faster och köpa på oss en massa skor på A6:an. Alltid lika roligt.

Vi åkte till stället där den omtalade turneringen ägde rum och träffade där den alltid lika glada och trevliga Lara, pratade en stund och kom fram till att det inte var något vidare roligt där. Så vi tre åkte in till stan och gick en runda. Vi kom tillbaka till turneringen lite innan finalen och hejjade lite glatt. (Hade ingen aning om vilka som var vilka, men hängde med strömmen). Vi småhängde med halva matchen och märkte att ingen längre spelade så vi bestämde oss för att åka hem till Lara, insåg sedan att det bara var halvtid men men.

Vi åkte hem till Lara och gjorde inte så mycket, pratade, lyssnade på Laras Kasete, det var längesen sist.

Meeen sen du, sen började det riktigt roliga. Vi skulle ut på en rundtur på Råslätt! Vem kunde tro att vi skulle få så roligt? Många roliga lekplatser träffade vi på, där vi alla skulle hoppa runt o klättra som små apor. (Blev smått andfådd efter allt klättrande, haha)

Det blev en hel del kort tagna hur som helst (inget ovanligt för våran del iofs).. Efter att vi hade lekt färdigt gick vi tillbaka hem till Lara, då var alla hungriga så vi åt lite mat. Mm, så gott med Tacos. Lara visade sin "specijalitet" och det var riktigt gott! När vi ätit färdigt vilade vi lite och sen började vi fixa i ordning oss till festen. Under tiden kom Alen hem och jag måste väl säga att han var på mycket bättre humör denna gången (han klagade igår på att jag nämnt i min blogg att han var mindre glad förra gången). Det kanske berodde på det? Vem vet.. Hur som helst så var han trevligare. Är Alen glad nu över att jag tom berömmer han lite smått?

Efter att vi alla fixat oss i ordning så åkte vi till Laras vänner, Jovana och Sandra på förfest. Där fanns en del folk, dock ingen jag kände förutom att jag träffat Jovana och Sandra en gång tidigare. Men det var inte så illa iaf. Pratade och skrattade. Och såå blev det dags att åka till festen, jippiii...

Eller inte.? Vi kom dit, inte så mycket folk som man kanske hade trott. Musiken var väl sisådär.. Blandning av Serbiska och Rumänska med nackdelen att vi inte förstod ett ord av rumänskan. Men, vi hann med att dansa lite Kolo och dricka Jelen-Pivo.. Mmm så god Jelen är och det är alltid lika roligt att dansa Kolo och smälla med klackarna i golvet, haha. Vi fick oss en del skratt på festen med, jag säger bara Krezo 2. Kao da nije ovaj jedan bio dovoljan, det behövs verkligen inte en värre version! Uschh fyy! Är vi elaka? Nej, det tycker vi inte.

Dagen slutade med att vi åkte till Max för att äta, det är såå gott med mat! Haha, det blev en del skratt där med. Denna gången bl a åt våran vän Jasa som var tvungen att visa hur sundertuggad mat såg ut. Inget vi bad om!

Jag tackar alla som bidrog till denna trevliga dag!

Här kommer ett par bilder som visar hur kul vi kan ha det:
                    

Igår (17 maj) var det exakt tre år sedan min bästa vän gick bort.

Hon var en väldigt bra människa, snäll och alltid väldigt glad. Man hade aldrig tråkigt med henne.

Hon var (och förblir) den bästa vännen man kan ha.

Alla borde ha chansen att åtminstonne få lära känna en så underbar person. Jag tackar Gud för tiden vi fick ihop. Jag minns henne med ett leende på läpparna men också med en tår i ögat. Jag blir glad då jag tänker tillbaka på alla roligheter vi har varit med om och allt vi hittat på men sorgen tar över när jag kommer på att det inte kommer kunna hända igen.

Min vän ställde alltid för sina vänner. Jag minns att hur ledsen och nere jag än kunde vara så fanns hon där och fick mig på andra tankar, hon lyckades omvandla allt det negativa till något positivt.

Jag saknar min vän väldigt mycket,
jag saknar ditt leende,

jag saknar ditt skratt,

jag saknar den snälla männsikan som brydde sig om alla,

jag saknar människan som mest av allt tyckte om att festa, sjunga och skratta.

Jag saknar allt som du var.

Jag har i alla fall ett kvar, och det är alla våra minnen, det kan ingen ta ifrån mig.

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag fick vara hennes vän den tid jag fick det. Hon har för evigt en plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma henne.

Detta är jag och min underbara Vän!

Ja, då har även jag skaffat mig en blogg!
Tycker att alla verkar ha så roligt med sina bloggar så tänkte testa på lite jag med.
Iofs är inte mitt liv så spännande så jag har inte så många ideer på vad jag ska skriva om men det löser sig kanske. :)

Jag har läst ett par riktigt bra bloggar, tycker folk är så duktiga på att skriva. Själv kommer jag nog inte använda mig av varken fina och krångliga ord eller meningar.

Ja det får väl räcka för denna gång.